RAPPORTER från Kryssningen 2010 ------------------------------- 14 APRIL 2010. HEMMA IGEN ¨ ¨ ¨ ¨ ¨ ¨ ¨ ¨ ¨ ¨ ¨ ¨ ¨ ¨ ¨ ° ° ° ° ° ° ° ° ° ° ° Hej, allahopa! Här ovanför har ni några prickar och ringar, som ni kan placera ut över åäö i tidigare mail, så dom blir begripliga. Säg till om ni behöver fler! ____________________________________________ Vi nådde slutligen Savona, där vi steg i land. Marken gungade inte, som den ska efter flera veckor till sjöss. Det har den aldrig gjort. Jag har kanske ovanligt oromantiskt balanssinne. Efter ett raskt travande genom Savona med resväskan på släp nådde jag den ganska fula järnvägsstationen, varifrån jag for mot Milano. Vi for genom en mycket pampig natur med snöklädda berg och sånt på sidorna. Detta såg jag mycket lite av, eftersom en väldigt trevlig dam slog sig ned i sätet bredvid mig. Plötsligt sa hon "jag ser på din adresslapp att du är svensk" på renaste norrländska. Vi babblade och då och då vände hon sig till sina tonårsdöttrar och talade till dem på snabb italienska. Jag berättade att jag skulle åka tåg till Stockholm. "Det var så det började", sa hon då. Interrail, tågluffning - och så blev hon kvar i Italien utanför Savona med italiensk man och sedemera barn och livnärde sig numer på egen vingård. Vilket hon verkade trivas med. Hon skulle till Sverige för att förnya passen för sig och barnen. Förr, berättade hon, kunde de åka in till Milano och förnya passen mot en viss avgift, men vår nya regering har bestämt att man nu måste åka till Sverige och göra det. Så de skulle flyga till Sverige. "Hej då!", sa döttrarna på renaste svenska när vi skildes. Milano är, som ni vet, en verklig kulturstad. Varenda större gata har spårvagnsspår i bruk och där far vagnar från förra seklets början blandat med supermoderna dito på samma linjer. Jag satte mig på en gammal vagn på måfå och åkte iväg, eftersom jag bara hade några timmar på kvällen. Och hamnade vid Piazza della Scala och Scalateatern, som är lite pampigare än dess namne vid Wallingatan i Stockholm. Och en lugn promenad genom en stor vacker passage med många restauranger och butiker förde mig till Piazza del Duomo med Domen, som ser ut som en stor spettekaka. Tidigt om morgonen nästa dag släpade jag väskan till station Garibaldi (som var mycket tråkigare än den pampiga Milano Centrale) och påbörjade den 30 timmar och 59 minuter långa tågresan mot Stockholm. Första delen slingrade vi oss via Brennerpasset genom Alperna, vilket var mycket imponerande. Efter lokbyte i Verona, en snutt genom Österrike och tågbyte i München kom vi på kvällskvisten fram till Berlin Hauptbahnhof, där tågen går i flera våningar. Samtliga tåg hittills på resan hade varit försenade, vilket jag aldrig upplevt tidigare i Tyskland. Efter ett par timmar var det dags att äntra "Berlin Night Express" (pampigt, va). Som jag stod där och undrade vilken ände på perrongen just min vagn skulle stanna vid, kom ett skitigt lok med totalt två ynka sovvagnar på släp, en svensk och en tysk. Berlin Night Express! Men egen sovkupé med egen dusch och toalett. Samt Camenbertost, bröd och en flaska vin serverat på hytten var ju icke att klaga på! Efter några timmars tågresa, några timmars nattlig sjöresa över Östersjön och byte till tråkiga X2000 i Lund så var man snart vid Stockholm Central, där alltid pålitlige broder Bo tagit ledigt för att möta med dotter och bilskjuts och allt! - - - - - - - - - - - Dom här Transatlantic Cruises, som dom kallas, är ju egentligen transport av fartyget till Europa på våren. På hösten sker motsvarande transport västerut. Det är många sjödygn, som de flesta, dock icke jag, finner lite tråkigt, så därför är de lite billigare än övriga kryssningar. Funderar du på en kryssning, kan jag säga att det är härligt. Man åker från plats till plats (båtluff typ lyxig) och har hela tiden sin hytt med sig, så man slipper packa och packa upp hela tiden. Viktigast på resan är nog att inte bli akterseglad, som fyra blev i Santa Cruz. Båten väntar inte och det blir hemskt dyrt. Kanske bör man anlita ett annat kryssningsrederi än italienska Costa. De har så fullt upp med att berömma sig och sin egen lyx och service, så de glömmer den. Servicen alltså. Ombord är det OK, men före - absolut ingen. Betala inom 10 minuter, annars avbokar jag, meddelade en italiensk tant på bruten engelska i telefonen. Språkförbistring, som ledde till att fel personnummer hamnat i rullorna, påpekade jag per mail, men inte ens dessa uppgifter besvarades trots anmodan. Det är ju ganska viktigt att personuppgifterna stämmer med passet. Kaos vid incheckningen i Santos gjorde att det tog 4 timmar att lämna in väskan, vilket stal en dag i Santos. Som har en museispårväg, som jag missade! Om man bokade in i god tid, vilket jag gjorde med marginal, skulle man få en överraskning. Man fick ingenting, kanske det var överraskningen. I Savona tog debarkeringen flera timmar längre tid än beräknat. Enligt deras uppgift därför att två andra jättekryssningsfartyg överraskande anlände samtidigt till samma terminal. Dessa två tillhörde samma rederi, Costa, så att de blev överraskade är en smula förbryllande. Som sagt - kryssning rekommenderas, dock ej Costa. - - - - - - - - - - Ett sista mail får ni när bilderna är fixade och ute på nätet. Det tar nog ett tag - drygt 2.000 bilder och 40 filmsnuttar (när jag jobbade på sjön blev det 700 bilder på nästan två år. Den digitala världen förändrar förutsättningarna). Ha det bra allahopa och tack för sällskapet på resan!! Massa hälsningar Lasse. ------------------------------------------------------------------------------------